Så kan Klumpigt rättfram användas i en mening
- Rätt som det var när han med tindrande ögon stolt såg sig omkring, dunsade han i golvet, mjukt och klumpigt pa en gång som en hundvalp.
- Fru Gunhild satt i en klumpigt snidad, svartmålad emmastol, vars skinnklädnad, delvis lossad, hängde i skrynklor och veck.
- Bara att ta sig fram till den klumpigt utformade remissblanketten kräver ett ansenligt antal knapptryckningar.
- Hans sätt att komma in verkade desto mer klumpigt, som han tydligen var tämligen kraftigt påskjuten bakifrån.
- Johan tumlade in i rummet klumpigt som en björn.
- Fröjdas väl, de säga, bör ni : men ej klumpigt klampa tör ni, på en helig ort.
- Tummen värker och det är klumpigt med det tunga gipset.
- Det vore klumpigt af mig, att...
- Han var rättfram och godmodig, som så många av hans klass, och det låg en trygg humor över allt vad han sade.
- – Kunnig, reko, rättfram, säger Bo Lagesson.
- har uppgett att det, genom att övertäckningen var så klumpigt utförd, syntes att en del av numret var övertäckt.
- Hon reste sig klumpigt, kastade sin apelsin, som hon just tagit, i Angelas knä och gick fram till flygeln.
- Jag såg hans ansikte genom glaset, ty han stjälpte det klumpigt över munnen, näsan blev platt, läpparna tjocka : en vidrig mask.
- – Det känns som ett klumpigt försök att få oss att gilla Max.
- - Det går fäll int an å tala så rättfram te e herrskapsmänniska, sade Anna Svärd.
- Då han fick se fadern, tvärstannade han och bugade en smula klumpigt.
- Det gjorde att han rörde sig långsamt och klumpigt, sade Katarina Söderberg.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
